bistånd, inom socialpolitiken benämning på den hjälp som den enskilde har rätt till enligt socialtjänstlagen.

biståndspolitik, en del av ett lands utrikespolitik som innebär överföring av resurser till fattiga länder på förmånliga villkor med syftet att bidra till utveckling.

Beredningen för humanitärt bistånd, statligt organ inrättat enligt regeringsbeslut 1978 med uppgift att lämna förslag till regeringen och SIDA om användandet av biståndsmedel.

bi`stånd subst. ~et ORDLED: bi--stånd-et

multilateralt bistånd, bistånd till u-länder vilket bygger på samordnade ansträngningar från flera givarländer, ofta förmedlat av internationella organisationer.

biståndsminister, biträdande statsråd inom Utrikesdepartementet med ansvar för handläggning av regeringens ärenden i biståndsfrågor.

Biståndsutbildningsnämnden, se Styrelsen för u-landsutbildning.

Nämnden för internationellt bistånd, se NIB.

Marshallplanen, amerikanskt återuppbyggnadsprogram offentliggjort av USA:s utrikesminister George C. Marshall i juni 1947.

allians, folkrättslig term för en säkerhetspolitisk överenskommelse mellan stater, oftast rörande försvarssamarbete och ömsesidigt bistånd i händelse av krig, till exempel Nato.