bärsärk, benämning i fornnordisk litteratur på dels en sorts elitsoldat som i strid greps av ursinnigt raseri (”bärsärkagång”), dels en kringströvande våldsverkare som utmanade folk till tvekamp.

bärs subst. ~en, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: bärs-en

Koreakriget, väpnad konflikt om Korea 1950–53.

Muhammed, Muḥammad, född cirka 570, död 8 juni 632, ”Guds budbärare”, islams profet.

romersk-katolska kyrkan, katolska kyrkan, den kyrka som står under ledning av den romerske biskopen (se påve).

bärstol, stol med bärstänger, med vars hjälp bärare eller dragdjur (hästar, åsnor) förflyttar en person.

bärsmässa, bärtelsmässa , annat namn på barsmässa.

bär, i botanisk mening en avfallande, mångfröig frukt, som inte öppnar sig, och som har en köttig eller saftig fruktvägg.

bärighet, bärförmågan hos ett istäcke eller marklager, dvs. den last per areaenhet som leder till brott av istäcket eller marklagret (markgenombrott).

Vishnu, Viṣṇu, indisk gud.