bö`nfalla verb bönföll bönfallit bönfallen bönfallna, pres. bönfaller ORDLED: bön--fall-er SUBST.: bönfallande

människooffer, det rituella dödandet av människor, i regel i syfte att blidka, bönfalla eller tacka gudarna, andarna eller anfäderna.

votum, plural vota, ledamots röst vid votering, särskilt kollegial votering i domstolar och ämbetsverk, då ärende avgörs genom i regel motiverade vota.

eukaristisk bön, anafora, nattvardsbön, den kristna nattvardens huvudbön, präglad av lovprisning och bönfallande (härav benämningen ”eukaristi” för nattvarden).

supplikan´t subst. ~en ~er ORDLED: suppl-ik-ant-en

ö`dmjukhet subst. ~en ORDLED: öd--mjuk-het-en

suppli´k subst. ~en ~er ORDLED: suppl-ik-en

2bö`na verb ~de ~t ORDLED: bön-ar SUBST.: bönande; bön

vä`dja verb ~de ~t ORDLED: vädj-ar SUBST.: vädjande; vädjan