dräne´ra verb ~de ~t ORDLED: drän-er-ar SUBST.: dränerande, dränering; dränage

delta, lågt, flackt landområde som byggs upp vid mynningen av ett vattendrag av de sediment som vattendraget transporterar ut till kusten.

vatten, kemisk förening mellan väte och syre, med formeln H₂O.

polder, låglänt område som vunnits genom torrläggning av grunda havsområden eller insjöar.

isolering innebär att man exempelvis skyddar en byggnad från kyla, värme, ljud, fukt och liknande.

ananas, Ananas comosus, art i familjen ananasväxter.

Sibirien, ryska Sibir, område öster om Uralbergen i Ryssland; 12,8 miljoner km², inklusive ryska Fjärran östern.

Cloaca Maxima, avloppskanal i Rom, enligt traditionen påbörjad av den etruskiske kungen Tarquinius Priscus ca 600 f.Kr. för att dränera den sanka dalen mellan Palatinen och Capitolium (det blivande Forum Romanum).

dränering, torrläggning, bortledande av överskottsvatten i marken.

Amenemhet III, fornegyptisk kung; regerade 1844–1797 f.Kr. under en period av lugn och välstånd.