fri`köpa verb friköpte friköpt, pres. friköper ORDLED: fri--köp-er SUBST.: friköpande, friköpning; friköp

emancipation betydde ursprungligen, i det antika Rom, friköpande från fadersvälde.

friköp, inom fastighetsrätten förvärv av full äganderätt till tidigare ofri jord, t.ex. kronoböndernas förvärv av sina hemman enligt skatteköpsförordningarna 1723 och 1848 samt arrendatorernas lägenhetsförvärv enligt ensittarlagarna 1918, 1920 och 1925.

livegenskap, historisk term för bonde­klassens ofrihet i förhållande till godsägarna på många håll i Europa under medeltiden och närmast följande århundraden.

dagerrotypi, daguerreotypi, fotograferingsmetod, det äldsta praktiskt användbara fotografiska förfarande som efterlämnat ett varaktigt resultat.

Ryssland, Ryska federationen, stat i norra Europa och Asien.

fri`köp subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: fri--köp-et

Alexander II, född 17 april (29 april enligt nya stilen) 1818, död 1 mars (13 mars enligt nya stilen) 1881, rysk tsar 1855–81, son till Nikolaj I.

slaveri, dels personlig ofrihet, dels ett system för hållande av slavar, med eller utan stöd i lagen.

husman (danska husmand, norska husmann), i Danmark, Norge och Skåne förr benämning på bofast arbetare på landet eller mindre jordbrukare, ungefär motsvarande torpare.