frä`sig adj. ~t ORDLED: fräs-ig

fräs, maskin för fräsning.

fräsa, upphetta ett livsmedel i matfett utan att det får färg.

fräs, på 1700-talet ett halskrås för män, av fint linne eller spetsar, under 1900-talet ibland om plisserade besättningar av tunt tyg vid hals och ärmar i damdräkt.

thailändsk mat. Det thailändska kökets raffinemang ligger i dess enkelhet.

fräsning, verkstadsteknisk metod för skärande avverkning av arbetsmaterial, t.ex. metall eller trä.

béchamelsås, vit grundsås.

snabbstål, snabbsvarvstål, stål med mycket goda skäregenskaper vilka bibehålls även vid tämligen hög temperatur (över 500–600 °C) och som därför tillåter höga hastigheter vid svarvning och borrning.

2fräs subst. ~et ORDLED: fräs-et

frä`sa verb fräste fräst, pres. fräser ORDLED: fräs-er SUBST.: fräsande, fräsning; 2fräs (till 1)