fält, inom fysiken en uppsättning reella funktioner på koordinatrummet som vid varje enskilt tillfälle kan beskriva egenskaperna för vissa system.

elektromagnetiskt fält, EMF, den kombination av ett elektriskt och ett magnetiskt fält som bildar elektromagnetiska vågor, vilka är energiöverförare i elektromagnetisk strålning.

fälthare, tyskhare, Lepus europaeus [-pe:-], art i familjen harar och kaniner (ibland betraktad som underart till kaphare, L. capensis).

elektriskt fält, ett område i vilket en elektrisk laddning utsätts för en kraft; se elektricitet och elektromagnetism.

fältundersökning, samhällsvetenskaplig forskning som omfattar insamling av uppgifter i naturliga miljöer och situationer och som därmed skiljer sig från t.ex. laboratorieexperiment.

fältskär, från 1571 titel på de bardskärare (jämför tyska Bart ’skägg’) eller barberare (jämför latin barba ’skägg’) som från medeltiden förutom klippning och rakning även utförde i krig förekommande kirurgiska operationer.

fältmarskalk, högsta militära grad i många länder.

fält, inom bergteknik en malms eller mineralfyndighets längdutsträckning, vilken motsvaras av utsträckningen i strykningsriktningen (fältstrykning).

magnetiskt fält, se magnetfält.

fältlinje, grafisk beskrivning av den bana en fritt rörlig partikel följer i ett kraftfält, t.ex. en elektriskt laddad testpartikel i ett elektriskt fält.