fålla, betesfålla, inhägnad del av betesmark.

2fåll`a verb ~de ~t ORDLED: fåll-ar SUBST.: fållande, fållning

1fåll`a subst. ~n fållor ORDLED: fåll-an

fåll, förr benämning på såväl mjuka som skarpa veck eller rynkor, vilka föll i ett plaggs längdriktning.

pfiffikus är en liten linjal som används när man syr.

justaucorps, figursydd, knälång mansrock, som kom på modet omkring 1680, då kraglös och försedd med knappar fram från halsringning till fåll, stora ärmuppslag och fickor med knappar.

betesfålla, detsamma som fålla.

mönster, plaggmönster, konturritning på tunt papper av ett plaggs olika delar för tillskärning av en viss plaggmodell.

fåll subst. ~en ~ar ORDLED: fåll-en

samedräkt, dräkt buren av samerna.