förankring, anordning varmed en byggnadsdel fästs vid en annan eller varmed en byggnadsdel eller maskin fästs i grunden.

förank´ring subst. ~en ~ar ORDLED: för-ankr-ing-en

romer, samlande benämning på folkgrupper med historiska kopplingar till språkgruppen romani chib och som identifierar sig med det romska kulturarvet.

postkolonialism, heterogent forskningsfält som utifrån studier av litteratur, konst, historia, samhällsvetenskap och humaniora problematiserar den västerländska kunskapstraditionen och dess förankring i globala relationer av dominans och underordning.

korståg, benämning på de kyrkligt auktoriserade krig som under medeltiden fördes mot folk som uppfattades som den västliga katolska kyrkans fiender.

anarkism, en politisk riktning vars anhängare, anarkister, eftersträvar ett samhälle där individen utsätts för så lite tvång som möjligt.

pop, främst samlingsbenämning på olika musikstilar, även använd om vissa företeelser inom bildkonst (se popkonst) och mode (se popmode).

Ekeblad, Eva, född De la Gardie, 1724–86, grevinna; jämför släktartikel Ekeblad.

boendesegregation, bostadssegregation, tillstånd på bostadsmarknaden som innebär att grupper av hushåll med olika egenskaper bor geografiskt åtskilda från varandra, vanligen i stadsdelar och bostadsområden med olika fysisk och social status.

frikyrka, kristet trossamfund, baserat på frivillig anslutning till församlingen genom personlig bekännelse.