förbar´mande subst. ~t ORDLED: för-barm-and-et

Allah är det allmänna arabiska ordet för ”Den Ende Guden”, också brukat av arabisktalande kristna och judar.

antropomorfism, föreställningen att en gudom, en demon eller något annat icke mänskligt väsen har människoliknande gestalt (fysisk antropomorfism) eller människoliknande själsliv (psykisk antropomorfism), t.ex. när fablernas djur talar som människor.

medlidande, känsla av deltagande i någon annans bekymmer, vånda, fysiska eller själsliga smärtor.

al-Fatiha, den första suran i Koranen.

Agnus Dei, ”Guds Lamm” (jämför Johannesevangeliet 1:29), ursprungligen en litania som sjöngs under nattvardens brödbrytande, senare fattad som allmän, upprepad bön till Kristus inför kommunionen: ”O Guds Lamm, som borttager världens synder, förbarma dig över oss.”

förbar´ma sig verb förbarmade förbarmat ORDLED: för-barm-ar SUBST.: förbarmande

Jesusbönen, en böneform med ursprung i den grekisk-ortodoxa kyrkan.

basmala, en hopdragning av satsen bismi l-lāhi l-raḥmān l-rahīm, används som inledning till Koranens suror (kapitel) och ofta som inledning till tal och skrifter över huvud taget.

misericordia, nådastötsdolk.