fö`restå verb förestod ~tt, pres. ~r ORDLED: före--står SUBST.: förestående (till 2)

föreståndare, äldre, traditionell benämning på arbetsledare företrädesvis inom den offentliga sektorn, t.ex. sjukvård, barnomsorg, arbetsförmedling.

fö`restående adj., ingen böjning ORDLED: före--stå-ende

fö`reståndare subst. ~n äv. föreståndarn, plur. ~, best. plur. föreståndarna ORDLED: före--stånd-ar-en

riksföreståndare, enligt 1974 års regeringsform medlem av kungahuset som är kungens ersättare då kungen tillfälligt hindras fullgöra sina uppgifter.

rikskansler, förr i skilda länder en hög ämbetsman till vars uppgifter det vanligen hörde att förestå det kungliga kansliet.

Scheele, Carl Wilhelm, född 9 eller 19 december 1742, död 21 maj 1786, kemist, från 1775 apotekare i Köping.

väbel, sedan 1500-talet lägre befälsperson med uppgift att upprätthålla ordning, verkställa bestraffningar eller förestå häkte, t.ex. regementsväbel.

intendent, titel vid vissa institutioner för person med uppgift att förestå eller förvalta, t.ex. museiintendent, sjukhusintendent.

Gutterwitz, Andreas, död 1610, boktryckare, verksam i Rostock, Köpenhamn och Stockholm under 1500-talets sista decennier.