förfa´ra verb förfor förfarit, pres. förfar ORDLED: för-far-it SUBST.: förfarande

egenmäktigt förfarande, tillgreppsbrott.

rättsstat, begrepp som utbildades i den tyska rättsvetenskapen under 1800-talets senare hälft och som fått stor betydelse som västerländskt samhälleligt ideal.

förfa´rande subst. ~t ~n ORDLED: för-far-and-et

förfa´ras verb förfors förfarits ORDLED: för-far-as

allemansrätt, rätt för var och en att vistas i naturen och att i skog och mark plocka vilda blommor, bär och svamp.

metodologi (nylat. methodologia, av latin methodus ’planmässigt eller vetenskapligt förfarande’, ’metod’, av likabetydande grekiska methodos, se vidare metodik, och - logia ’-lära’, ’-vetenskap’, av logos ’ord’), i vid mening läran om metoder, dvs. om planmässiga tillvägagångssätt, vid olika mänskliga förehavanden.

kriminalpolitik, statliga åtgärder som rör brottsligheten, huvudsakligen genom strafflagstiftning, polis, åklagarväsen, domstolar och kriminalvård.

Europeiska rådet (engelska The European Council), egentligen De europeiska stats- och regeringschefernas råd, EU-institution för samråd mellan medlemsländernas stats- och regeringschefer.

rättegång, process, det förfarande då ett mål framläggs inför och behandlas av domstol.