förfi´ning subst. ~en ~ar ORDLED: för-fin-ing-en

humanism, som historisk företeelse – vanligen i bestämd form, humanismen – ett bildningsprogram där människans förädling antas bäst bli förverkligad genom studiet och efterliknandet av den grekisk-romerska antiken.

Apollon, grekisk gud för bland annat spådomskonst, läkekonst, musik och diktning.

adaptation, anpassning, ärftlig egenskap i en organisms byggnad, livsprocesser och beteende som ökar denna individs överlevnadsförmåga och ytterst dess fortplantningsframgång ( fitness).

stilleben, nature morte, motivart inom bildkonsten med uppställningar av föremål, växter etc.

etnografi, numera benämning på den del av den kultur- och socialantropologiska forskningspraxis som omfattar insamlandet och bearbetningen av grundläggande forskningsmaterial för analysen av sociala och kulturella strukturer och processer.

Majakovskij, Vladimir, född 7 juli (19 juli enligt nya stilen) 1893, död 14 april (nya stilen) 1930, rysk författare och bildkonstnär.

manierism, konsthistorisk term (förr med nedsättande innebörd) för stilsträvanden inom i synnerhet den italienska konsten ca 1520–1600, tidigare kallad senrenässans.

Whistler, James McNeill, född 11 juli 1834, död 17 juli 1903, amerikansk-brittisk målare.

arbiter elegantiae, arbiter elegantiarum, smakdomare, smakråd.