förfo´ga verb ~de ~t ORDLED: för-fog-ar SUBST.: förfogande

förfogandelagen, lag som reglerar hur förnödenheter och tjänster får tas ut av enskilda eller kommuner under krig och andra krisartade förhållanden.

fri förfoganderätt, dispositionsrätten över egendom som ärvts av en efterlevande make med företräde framför barn eller arvingar i andra arvsklassen.

förfo´ga sig verb förfogade förfogat ORDLED: för-fog-ar

ändrat förfogande, postal tjänst som innebär att t.ex. begäran om postförskott annulleras av avsändaren eller att en försändelse lämnas ut till annan person än adressaten.

olovligt förfogande, trolöshetsbrott som består i att någon med egendom som han har i sin besittning men som någon annan har ägande- eller säkerhetsrätt till, vidtar en åtgärd som berövar den andre hans rätt.

geografi betecknar dels ett allmänt kunskapsområde, dels en vetenskaplig disciplin.

dödsstraff, straff bestående av avrättning, t.ex. i elektriska stolen eller genom injicering av gift.

Karl XII, född 17 juni 1682, död 30 november 1718, svensk kung från 1697, son till Karl XI och Ulrika Eleonora.

förfo´gande subst. ~t ORDLED: för-fog-and-et