förhör, utfrågning i rättsliga sammanhang för att få fram upplysningar som behövs för att klargöra vad som inträffat.

förhö´r subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: för-hör-et

Behring Breivik, Anders, sedan 2017 Fjotolf Hansen, född 1979, norsk högerextremist som greps på bar gärning i samband med dödsskjutningarna på ön Utøya 22 juli 2011 då 69 personer miste livet.

förhörsvittne, person som på undersökningsledarens uppmaning är närvarande vid förhör under förundersökning i brottmål.

medtagande till förhör, åtgärd en polisman har rätt att vidta för att kunna genomföra ett förhör med någon som befinner sig på en brottsplats om denne inte frivilligt följer med och inte har godtagbart skäl att vägra.

kvarhållande för förhör, åtgärd som polisen har rätt att vidta för att kunna utreda ett brott.

Oppenheimer, Julius Robert, kallad ”Oppie”, 1904–67, amerikansk fysiker, professor vid University of California (Los Angeles) och California Institute of Technology 1929–47, föreståndare för Institute for Advanced Study i Princeton från 1947.

förundersökning är en utredning som polis och åklagare gör för att se om ett brott har skett och vem som kan vara misstänkt för det.

häxprocesser, processer mot personer som ansågs bedriva trolldom.

förhö´ra verb förhörde förhört, pres. förhör ORDLED: för-hör-de SUBST.: förhörande; förhör