förlus´ta verb ~de ~t ORDLED: för-lust-ar SUBST.: förlustande; förlustelse

erosion, nötning och skulptering av berggrund och jordtäcke genom rinnande vatten, vind, vågor eller glaciäris.

förlust av medborgerligt förtroende, påföljd vid vissa brott enligt 1864 års strafflag, som innebar att den som gjort sig skyldig till något av dessa brott gick förlustig samhällets aktning och därmed de rättigheter och förmåner som tillkom en oförvitlig medborgare, såsom allmän och kommunal rösträtt och valbarhet, innehav av statsämbete m.m.

Vietnamkriget, väpnad konflikt 1957–75 som hade sin bakgrund i det så kallade Indokinakriget 1946–54, vilket ledde till att Vietnam blev självständigt men delades längs 17:e breddgraden i ett kommunistiskt styrt Nordvietnam under ledning av Hô Chi Minh och ett USA-orienterat Sydvietnam där Ngô Đinh Diêm 1955 blev president.

Koreakriget, väpnad konflikt om Korea 1950–53.

globala målen för hållbar utveckling, hållbara utvecklingsmål, engelska Sustainable Development Goals (SDG), 17 mål som FN antagit för att skapa en långsiktigt global hållbar utveckling.

förlus´ta sig verb förlustade förlustat ORDLED: för-lust-ar SUBST.: förlustelse

Gallipoli är en halvö i nordvästra Turkiet.

Napoleon I (franska Napoléon I^er), ursprungligen Napoleone Buonaparte, senare Napoléon Bonaparte, född 15 augusti 1769, död 5 maj 1821, fransmännens kejsare 1804–14 och 1815; jämför släktartikel Bonaparte.

vittring, äldre term förvittring, inom geologi nedbrytning och sönderdelning av fast berg och stenblock (även på t.ex. husfasader) till en grusig, sandig eller lerig massa genom mekaniska, kemiska och biologiska processer.