förnekande, relativt primitiv form av psykologiskt försvar, som innebär att man blundar för det obehagliga, vänder sig bort från det, förnekar dess existens.

förnekande, inom processrätten en sakinvändning som innebär att part i en rättegång hävdar att ett av motparten åberopat konkret sakförhållande inte föreligger.

förneka [-nä´- el. -ne´-] verb ~de ~t ORDLED: för-nek-ar SUBST.: förnekande; förnekelse

förnekande av underskrift, brott som begås av den som sanningslöst förnekar sin underskrift på skuldebrev, kvitto, intyg eller annan urkund.

renässans, stil inom konst och litteratur eller epok inom den västerländska historien.

förneka sig [-nä´- el. -ne´-] verb förnekade förnekat ORDLED: för-nek-ar

anatman, läran att människan inte har någon själ.

Berlinmuren, östtysk gränsmur mellan Västberlin och Östberlin, påbörjad 13 augusti 1961 då gränsen stängdes helt.

atman, ātman, i indisk filosofisk litteratur från och med upanishaderna en term för en evig innersta essens i såväl människan som andra levande varelser.

avatar, avatara, inom hinduismen en guds (vanligen Vishnus) uppenbarelseform på jorden i människo- eller djurgestalt (egentligen gudens nedstigande från himlen till jorden).