försa´ka verb ~de ~t ORDLED: för-sak-ar SUBST.: försakande; försakelse

buddha, en hedersbeteckning (titel) inom buddhismen för individer som anses ha nått fullständig upplysning.

askes, andlig träning, sträng återhållsamhet i det yttre för att vinna inre koncentration, t.ex. genom fasta, vaka eller sexuell avhållsamhet.

Oshorörelsen, till 1989 Bhagwanrörelsen, Neo-Sannyas-rörelsen, nyreligiös rörelse, grundad av den indiska universitetsläraren Rajkneesh Chandra Mohan (1931–90), även kallad Bhagwan Shree Rajneesh, numera Osho.

borgerlighet, den samhällsklass som under 1800-talet växte fram ur det gamla ståndssamhällets tredje stånd, borgerskapet (jämför borgare).

herremoral, Nietzsches term för en ursprunglig, aristokratisk moral, vars högsta värden var sådant som förnämitet, tapperhet, styrka.

försa´kelse subst. ~n ~r ORDLED: för-sak-els-en

klassförtryck, inom främst marxistisk teori benämning på förhållandet att en samhällsklass genom sitt inflytande över den materiella produktionen och dess resultat kan tvinga andra klasser till fattigdom och försakelser, politisk maktlöshet och kulturell osjälvständighet eller utarmning.

Dogma 95, danskt filmestetiskt manifest, tillkommet i Köpenhamn 1995.

ashrama, āśrama (sanskrit, ’avskild plats’), enligt hinduisk rättstradition ett levnadsstadium för män ur de tre högre stånden.