fö`rsiggå verb försiggick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r ORDLED: för-sig--går

epik, berättande litteratur, en av de litterära grundformerna mellan den subjektiva lyriken, som talar ur människans inre, och dramatiken, där ordet tvärtom – i teaterns form – objektiveras via aktörerna.

bön, den religiösa människans omedelbara form för gudsumgänge eller förbindelse med den eller de högre makter som styr hennes liv och bestämmer hennes öde.

rytm, regelbunden växling mellan starkare och svagare moment i återkommande förlopp av olika slag; i synnerhet upplevelsen av denna växling.

elektrodreaktion, en kemisk reaktion som kan försiggå i en elektrokemisk cell.

gula febern-mygga, Aedes aegypti, art i insektsfamiljen stickmyggor.

fältarbete, forskning utanför den traditionella akademiska miljön.

Sand, Arne, 1927–63, författare.

ringugn, bränsleeldad värmeugn med två parallella ugnskroppar med förbindelse vid gavlarna.

indunstning, ett sätt att genom förångning av lösningsmedlet (till exempel vatten) koncentrera en lösning eller en suspension.