förskju´ta verb försköt förskjutit förskjuten förskjutna, pres. förskjuter ORDLED: för-skjut-er SUBST.: förskjutande, förskjutning (till 1 och 2)

gravitation, den attraherande kraft (dragningskraften) som verkar mellan alla materiekroppar.

interferens, fenomen som uppträder vid samverkan mellan två eller flera vågrörelser.

El Niño, meteorologisk-oceanografiskt fenomen som utgör den ena fasen i en oregelbundet återkommande förändring av ytvattentemperatur och väderförhållanden i tropiska Stilla havet, med omfattande påverkan på fiske- och jordbruksnäringarna.

vändkrets, parallellcirkel på jordytan ca 23,4° norr eller söder om ekvatorn.

norrsken, aurora borealis, och sydsken, aurora australis, med det gemensamma namnet polarsken, ljusfenomen på himlen som företrädesvis kan ses i jordens polarområden.

islamisk tideräkning är en kalender som används i de flesta muslimska länder.

Le Châteliers princip, regel för kemiska jämvikter, uppställd 1884 av Henry Louis Le Châtelier, vanligen formulerad: Om man hos ett system som är i kemisk jämvikt ändrar tryck, temperatur eller koncentrationer så förskjuts jämviktsläget i en riktning som motverkar förändringen.

elasticitet, egenskapen hos ett material eller ett föremål som deformerats genom mekanisk belastning att återta sin ursprungliga storlek och form när belastningen upphört.

Euripides, född ca 480, död 406 f.Kr., athensk dramatiker.