förtroende, egentligen parlamentariskt förtroende, parlamentarisk förutsättning för att en regering ska kunna fungera.

medborgerligt förtroende, i äldre språkbruk god frejd, den medborgerliga aktning och trovärdighet som tillkommer en oförvitlig person.

förtroendemannalagen, lag om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen.

förtroendeman, demokratiskt vald politisk eller facklig representant.

förtroendeläkare, tidigare benämning på försäkringsläkare; se försäkringsmedicin.

förtroenderåd, ”fackförening” för intagna på kriminalvårdsanstalt.

förtroendeskapande åtgärder, säkerhetspolitisk term med ursprung i 1975 års Helsingforsavtal, antaget vid Europeiska säkerhetskonferensen ( ESK).

förtro´ende subst. ~t ~n ORDLED: för-tro-end-et

förlust av medborgerligt förtroende, påföljd vid vissa brott enligt 1864 års strafflag, som innebar att den som gjort sig skyldig till något av dessa brott gick förlustig samhällets aktning och därmed de rättigheter och förmåner som tillkom en oförvitlig medborgare, såsom allmän och kommunal rösträtt och valbarhet, innehav av statsämbete m.m.

förtroendevotum, omröstning i ett parlament som visar att regeringschefen, och därmed hela regeringen, eller ett visst enskilt statsråd åtnjuter majoritetens förtroende.