förviss´ning subst. ~en ORDLED: för-viss-ning-en (1), för-vissn-ing-en (2)

antropomorfism, föreställningen att en gudom, en demon eller något annat icke mänskligt väsen har människoliknande gestalt (fysisk antropomorfism) eller människoliknande själsliv (psykisk antropomorfism), t.ex. när fablernas djur talar som människor.

inspiration, andlig ingivelse som sätter en människa i stånd att tänka, tala eller handla på ett sätt som förefaller vida övergå hennes egen förmåga; i allmänt språkbruk även med försvagad betydelse.

vishetslitteratur, litteratur, särskilt i Främre Orienten, som i sentens- eller ordspråksform framställer lärdomar för ett gott och framgångsrikt liv.

vådaskott, oavsiktligt och oftast på grund av slarv vid laddning och ”patron ur” avlossat skott.

Juvonen,Helvi, 1919–59, finsk författare.

Prigogine, Ilya, 1917–2003, rysk-belgisk kemist, professor vid Université Libre de Bruxelles (Bryssel) från 1947 och från 1967 samtidigt professor vid University of Texas i Austin.

kontaktbehov, individens behov av mänsklig kontakt för att kunna utveckla en social förmåga, ersätta egocentricitet med gemenskap, känna ansvar och solidaritet.

psykoanalys, dels en behandlingsmetod, dels en teori om omedvetna psykiska processer.

överstepräst, hebreiska hakkohen haggadol, den högsta prästen i det gamla Israel och i den antika judendomen.