gravfält, arkeologisk term för samlade begravningsplatser.

Birka, vikingatida handelsplats eller ”stad” i svearnas rike, sedan medeltiden identifierad med mälarön Björkö i Adelsö socken, Uppland.

runsten, rest sten ristad med runor.

Ales stenar, Sveriges största bevarade skeppssättning, belägen på Kåsehuvud norr om Kåseberga i Valleberga, sydöstra Skåne.

mesolitikum, mellanstenåldern, inom huvudsakligen europeisk arkeologi förekommande benämning på perioden mellan den senaste istidens slut och den tid då åkerbruk och boskapsskötsel började tillämpas; i bl.a. Sydeuropa används ofta termen epipaleolitikum.

vendeltid, i svensk förhistorisk forskning benämning på tiden omkring 550–800 e.Kr., uppkallad efter Vendels socken i Uppland, där de praktfullaste gravarna från perioden påträffats.

Danmark, f.d. församling i Uppsala kommun, Uppland (Uppsala län).

villanovakulturen, italiensk järnålderskultur ca 900–700 f.Kr., med nuvarande Emilia–Romagna, Toscana och Lazio som utbredningsområde, uppkallad efter byn Villanova ca 8 km öster om Bologna, vid vilken 1853 dess karakteristiska gravfält först upptäcktes.

Gamla Uppsala, församling i Uppsala stift, Uppsala kommun, Uppland (Uppsala län).

Bäck, före detta församling i Töreboda kommun, Västergötland (Västra Götalands län).