gärningsbeskrivning, i processrätten den redogörelse som åklagaren i sin stämningsansökan lämnar för den brottsliga gärning som den tilltalade påstås ha gjort sig skyldig till.

gärningsculpa, juridisk term för otillåtet risktagande; jämför culpa.

gärningsman, den person som har begått brottet eller som på grund av sin medverkan är att anse såsom delaktig i det.

gärningsmannaprofilering, att framställa en beskrivning av en okänd gärningsman, vilken kan användas som ett hjälpmedel under en pågående brottsutredning.

färsk gärning, juridiskt uttryck som anger ett tidskriterium av vanligen högst ett dygn.

gä`rning subst. ~en ~ar ORDLED: gärn-ing-en

bar gärning, straffrättslig benämning på förhållandet att en brottsling ertappas på brottsplatsen eller kontinuerligt förföljs därifrån.

gärningsman, under skråväsendets tid benämning på vissa hantverkare på landsbygden, t.ex. skomakare och skräddare, som av sockenstämman eller häradsrätten fått tillstånd att lokalt utöva sitt yrke.

karma, även karman; pali kamma, centralt begrepp i indiska religioner, såväl i hinduism som i jainism och buddhism för inte bara handlingen utan även resultatet av handlingen.

Allah är det allmänna arabiska ordet för ”Den Ende Guden”, också brukat av arabisktalande kristna och judar.