gång, i geologin skivformig, magmatisk bergartskropp som skär sidobergartens struktur (t.ex. lagring eller skiffrighet).

Gånge-Rolf (fornvästnordiska Gǫngu-Hrólfr), enligt norsk–isländsk sagolitteratur en nordisk vikingahövding, som under Harald Hårfagres tid blev förklarad fredlös och vars namn förklaras med att han var så storväxt att ingen häst förmådde bära honom.

gångart, de fyrfota djurens rörelsemönster.

gång, idrott, se gångsport.

digitigrad gång, detsamma som tågång.

unguligrad gång, se tåspetsgångare.

gångsport, tävlings- och motionsidrott.

gångbaggar, Cerylonidae , familj skalbaggar som har världsvid utbredning och omfattar ca 650 arter (flest i tropikerna), varav sju i Sverige.

gångbana är en del av en gata som bara är till för gående.

gångartshäst, ridhäst med tre goda gångarter lämpad för dressyrridning.