han`dlägga verb handlade handlagt, pres. handlägger ORDLED: hand--lägg-er SUBST.: handläggande, handläggning

han`dläggare subst. ~n äv. handläggarn, plur. ~, best. plur. handläggarna ORDLED: hand--lägg-ar-en

domstol, statligt organ för rättskipning, med uppgift att bl.a. avgöra brott- och tvistemål, såsom tings- och hovrätt samt Högsta domstolen.

Gustav III, född 24 januari 1746, död 29 mars 1792, svensk kung 1771–92, äldste son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika.

åklagare, allmän åklagare, jurist inom rättsväsendet med uppgift att utreda brott, fatta beslut om åtal ska väckas eller inte samt processa i tingsrätt och hovrätt i brottmål.

tingsrätt, allmän underrätt och första instans inom det allmänna domstolsväsendet.

departement, del av Regeringskansliet med uppgift att bereda och expediera ärenden som avgörs av regeringen.

infraljud, ljud med frekvenser under 20 Hz, motsvarande våglängder från 17 m och uppåt, som inte uppfattas med normal hörsel.

kollektivavtal, enligt medbestämmandelagen (MBL) ett skriftligt avtal mellan arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation om anställningsvillkor för arbetstagare eller om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare.

genkäromål, sådan talan som svaranden i ett mål väcker mot den som är kärande och där båda målen kan handläggas gemensamt.