herravälde, i militärteoretiska sammanhang beteckning på en situation där en part med vissa stridskrafter eller inom ett visst område förmår diktera stridsutvecklingen.

herr`avälde subst. ~t ORDLED: herra--väld-et

Jugoslavien, statsbildning på Balkanhalvön 1918–91, bestående av Serbien, Kroatien, Slovenien, Bosnien–Hercegovina, Montenegro och Makedonien.

imperium, stormakt med världsomspännande intressen där den maktägande eliten härskar både över det egna folket och över andra, underkuvade folk.

amerikanska inbördeskriget, krig 1861–65 mellan nordstater och sydstater i USA.

askes, andlig träning, sträng återhållsamhet i det yttre för att vinna inre koncentration, t.ex. genom fasta, vaka eller sexuell avhållsamhet.

Hô Chi Minh, ursprungligen Nguyên Tat Thanh, född 19 maj 1890, död 3 september 1969, vietnamesisk politiker (kommunist), president från 1945 (från 1954 i Nordvietnam), känd under en rad olika namn, främst Nguyên Ai Quôc (’Patrioten’), innan han 1942 antog namnet Hô Chi Minh.

hierarki (grekiska hierarchia ’ den högsta andliga myndigheten’ av hieros ’helig’ och efterleden - archia, ’-styre’, ’-herravälde’), social rangordning av kyrkligt ursprung, dvs. kyrkans ordning.

yoga, ett av de sex klassiska indiska tankesystemen (darshana); jämför indisk filosofi.

hinduismens mytologi i dess ”klassiska” utformning presenteras främst i de två stora indiska eposen Mahabharata och Ramayana samt i puranatexterna.