häkte, allmänt häkte, lokal där en gripen, anhållen eller häktad person placeras i väntan på vidare beslut, utredning av brott eller dom.

2häk`ta subst. ~n häktor ORDLED: häkt-an

1häk`ta verb ~de ~t ORDLED: häkt-ar SUBST.: häktande, häktning (till 1)

häktning innebär att en person som är misstänkt för ett brott sätts i fängelse eller häkte under tiden polisen undersöker brottet och domstolen prövar det.

anhållande innebär att en person som är misstänkt för ett brott blir inlåst av polisen.

häktningsförhandling, domstolsförhandling där frågan om häktning av den som är misstänkt för ett brott prövas.

kriminalvård, samhällets organisation för att verkställa fängelsestraff och ansvara för övervakning av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna.

blixtlås är en låsanordning som används mest till textilier.

Lasermannen, egentligen John Ausonius, född 1953, brottsling dömd bland annat för att augusti 1991–januari 1992 ha mördat en person och skottskadat tio andra.

misstänkt, inom processrätten den som med en viss grad av sannolikhet kan antas vara den som begått ett brott som är föremål för förundersökning.