härbärge´ra verb ~de ~t ORDLED: här--bärg-er-ar SUBST.: härbärgerande, härbärgering

flykting, en person som lämnat sitt hemland på grund av risk för förföljelse. 

värdcell, cell som härbärgerar en främmande mikroorganism eller ett virus.

induskulturen, även harappakulturen, asiatisk bronsålderskultur med huvudorter i floden Indus’ bördiga dalgångar, daterad till cirka 2500–cirka 1700 f.Kr.

Konungarnas dal, benämning på dalgång vid västra Nilstranden nära det forna Thebe (nuvarande Luxor) i Egypten.

Toronto, huvudstad i provinsen Ontario, Kanada; 2,8 miljoner invånare (2021), i storstadsområdet 6,2 miljoner.

fattigvård, äldre benämning på behovsprövad hjälp från offentliga organ till fattiga människor.

komplementsamhälle, en typ av samhälle – med vildvuxen bebyggelse, mest bestående av affärer och bostadshus – som under slutet av 1800-talet växte upp i den omedelbara närheten av vissa bruksorter.

Sveaborg, finska Suomenlinna, före 1918 Viapori, sjöfästning utanför Helsingfors.

Yoshino, Akira, född 1948, japansk ingenjör och materialkemist, Nobelpristagare i kemi 2019.