höj`dare subst. ~n äv. höjdarn, plur. ~, best. plur. höjdarna ORDLED: höjd-ar-en

vulkan, landform som skapas då magma (smält berg) från en fast himlakropps inre tränger upp på ytan och stelnar.

Vishnu, Viṣṇu, indisk gud.

Sverige är ett land i norra Europa.

Mars är en av planeterna i vårt solsystem.

Aralsjön, avloppslös sjö i Uzbekistan och Kazakstan.

diffusion, spontan materialtransport eller utbredning av ett ämne, orsakad av slumpvisa förändringar i egenrörelserna hos ämnets atomer eller molekyler.

Svindlande höjder, Wuthering Heights, roman av den brittiska författaren Emily Brontë utgiven 1847.

stupa, buddhistisk kultbyggnad bestående av en halvsfärisk, mestadels massiv byggnad som ibland vilar på en kvadratisk bas.

bro, byggnadsverk som leder en väg, järnväg, kanal eller vattenledning etc. över ett hinder, såsom korsande väg, järnväg, vattendrag eller ravin.