in`prägla verb ~de ~t ORDLED: in--prägl-ar SUBST.: inpräglande, inprägling

mimikry, mimicry, förhållandet att individer av en art (mimaren) till det yttre liknar individer av en annan, mer eller mindre obesläktad art (modellen).

karaktär, om person: läggning, personlighet, ett tämligen stabilt mönster av en individs egenskaper, såsom de avspeglar sig i individens förhållande till andra och till sig själv.

Demosthenes, född 384 f.Kr., död 12 oktober 322 f.Kr., athensk vältalare och statsman.

helordsmetod, ordbildsmetod , metod för läsinlärande där hela ordet eller delar därav uppfattas och inpräglas innan eleven lär sig de enskilda bokstäverna.

CD är en skiva som man kan lagra digital information på, till exempel musik.

Jesus, Jesus från Nasaret, Jesus Kristus, kristendomens centralgestalt.

gänga, regelbunden in- eller utvändig räffling eller vågighet hos cylindriska ytor: utvändiga gängor på skruvar och axeltappar, invändiga gängor i muttrar och hål.

molett, överföringsrulle, inom grafisk industri metallcylinder på vilken en gravyr inpräglas för vidare överföring och prägling av en formcylinder.

ornamentglas, en typ av insynsskyddande glas med inpressade mönster.