instruktö´r subst. ~en äv. ~n, ~er ORDLED: in-strukt-ör-er

kalasjnikov, AK 47, sovjetisk automatkarbin, uppkallad efter konstruktören Michail Kalasjnikov (1919–2013), i bruk sedan 1949.

Idla, Ernst, 1901–80, gymnastikpedagog.

boxarupproret, 1898–1901, den mest omfattande av de folkliga proteströrelserna i Kina mot det västerländska inflytandet i landet under den krisperiod som föregick kejsardömets fall 1912.

Professional Golfers’ Association, PGA, sammanslutning av professionella golfspelare.

politruk, benämning på av det sovjetiska kommunistpartiet utsedd befälsperson som till 1942 biträdde bataljon- och kompanichefer med personalens politiska och militära fostran i Röda armén.

flygsport, tävlingsverksamhet i discipliner som de i Sverige förekommande ballong-, häng-, modell-, motor-, segel- och skärmflygning samt fallskärmshoppning.

Tammer, Arne, 1913–2002, frisksportledare och instruktör, en av grundarna av Svenska frisksportförbundet (1935).

Mahmud II, 1785–1839, osmansk sultan från 1808.

värntjänst, en genom riksdagsbeslut 1941 införd form av elementär militärutbildning för elever vid rikets allmänna läroverk; den omfattade sex dagar i följd före höstterminens början och gällde gymnasiets tre högsta årskurser.