jävig, tvivelaktig, obehörig på grund av jäv.

jäv, inom processrätten benämning dels på anmärkning som riktas mot riktigheten av ett krav, dels på de diskvalifikationsgrunder som gör att en domare är obehörig att döma i ett visst mål.

jä`vig adj. ~t ORDLED: jäv-ig

intressejäv, en typ av jäv som gäller både i domstolsprocessen och vid handläggning av ärenden inom förvaltningen.

Skugge, Linda, född Norrman 1973, författare och krönikör.

god man, förtroendeman som enligt olika lagbestämmelser och för olika syften ska utses i vissa fall.

delikatessjäv, grannlagenhetsjäv, den mest opreciserade formen av jäv (behörighetshinder) för beslutsfattare eller föredragande tjänsteman att handlägga visst ärende i offentlig förvaltning.

förvaltningslagen, lag som innehåller allmänna bestämmelser främst om förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden.

jävlig se djävlig

jä`va verb ~de ~t ORDLED: jäv-ar SUBST.: jävande