kelat, kelatkomplex, metallkomplex i vilket metalljonen är bunden till minst en fleratomig ligand, så att en ringstruktur bildas.

kelter, indoeuropeisk folkgrupp med historiskt utbredningsområde från Brittiska öarna till nuvarande Turkiet; ursprungligen en geografisk samlingsbenämning på folk i Europa bosatta väster om skyterna, etablerad av antika grekiska författare som Hekataios och Herodotos.

kelvin, SI-enhet, med beteckningen K för termodynamisk temperatur (absolut temperatur) och temperaturdifferens, en av SI:s grundenheter.

keltiska språk, indoeuropeiska språk som för ca 2 000 år sedan talades av keltiska stammar över större delen av Europa, från Brittiska öarna i norr till Pyreneiska halvön i söder och Galatien i Mindre Asien i öster, men som numera talas bara av vissa delar av befolkningen på Brittiska öarna och i nordvästra Frankrike.

kelatbildare, fleratomiga, vanligtvis organiska molekyler, som samtidigt kan bindas direkt till en metalljon via minst två av sina atomer.

kelatkomplex, detsamma som kelat.

kelp,  gemensamt namn på flera arter storväxta brunalger i bland annat släktena Fucus (till exempel blåstång och sågtång), Laminaria (till exempel fingertång, skräppe-tare och stortare), Macrocystis och Nereocystis.

kelderash, en dialekt, eller varietet, av det indoariska språket romani.

keloid, godartad nybildning av bindväv i överskott, vanligen i ärr, så att ärret är frambuktande.

kelim, kilim, den vanligaste sorten av handgjord orientalisk slätvävnad; även benämning på själva vävtekniken.