kla`rgöra verb klargjorde klargjort, pres. klargör ORDLED: klar--gjor-de SUBST.: klargörande, klargör(n)ing

Homeros, sannolikt en historisk person på 700-talet f.Kr. från det joniska Mindre Asien.

historiematerialism, historisk materialism, den gängse benämningen på Marx och hans efterföljares uppfattning om historiens och samhällets grundläggande förhållanden.

fredsfördrag, avtal uppnått genom förhandlingar mellan suveräna stater om att avstå från militära maktmedel i de mellanstatliga förbindelserna.

Gestapo, egentligen Geheime Staatspolizei, tyska statens hemliga polis 1933–45.

förhör, utfrågning i rättsliga sammanhang för att få fram upplysningar som behövs för att klargöra vad som inträffat.

argument, skäl för eller emot riktigheten av ett visst påstående eller en viss uppfattning.

glasnost, offentlighet, publicitet.

nationalekonomi, samhällsvetenskapligt ämne som studerar hur ett samhälle använder sina resurser och vilka effekter ekonomisk-politiska åtgärder ger upphov till; studerar det ekonomiska livet i större skala.

predikan ’kungöra’, ’(lov)prisa’, ’berätta’), i allmän betydelse tal med religiöst eller moraliskt innehåll, ofta framfört inom en gudstjänst.