krönika, historisk framställning, företrädesvis från medeltiden, där det sammanhållande bandet utgörs av de skildrade händelsernas tidsföljd.

krö´nika subst. ~n krönikor ORDLED: krön-ik-an

Judisk krönika, tidskrift, grundad 1932 av Daniel Brick.

Ur dagens krönika, central och omstridd kulturtidskrift utgiven 1881–91.

Prosaiska krönikan, sammanfattande framställning på prosa av Sveriges historia fram till Karl Knutssons regering, sannolikt tillkommen i Stockholms gråbrödra­kloster på 1450-talet.

källa, som historieteoretisk term benämning på alla slags observationsdata som historiker bygger på eller kan tänkas bygga på i sin forskning.

Dacke, Nils, död 1543, småländsk bonde, ledare för det stora upproret mot Gustav Vasa 1542–43.

evangelier, de skrifter som står främst i Bibelns Nya Testamente och alltid har betraktats som dess viktigaste del: Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet och Johannesevangeliet.

Zola, Émile, född 2 april 1840, död 28 september 1902, fransk författare.

Albrekt av Mecklenburg, född cirka 1338, död 31 mars 1412, svensk kung 1364–89, hertig av Mecklenburg 1384–1412, son till Albrekt II av Mecklenburg och Eufemia, Magnus Erikssons syster.