käkförsedda ryggradsdjur, Gna­tho­stomata, överklass som omfattar alla ryggradsdjur utom rundmunnar.

läpp-, käk- och gomdefekter, LKG, cheilognathopalatoschisis, harmynthet, läpp-, käk- och gomspalt, medfödda missbildningar där överläppen, den tandbärande delen av käkskelettet (alveolarutskottet) och/eller gommen är kluvna, vilket beror på att de delar som bildar överkäken inte växer ihop under fosterstadiet.

käkbåge, mandibularbåge , den gälbåge som hos käkförsedda ryggradsdjur bildar över- och underkäke.

käkläsa, detsamma som munläsa.

käk subst. ~et ORDLED: käk-et

delfiner är flera olika arter av tandvalar, exempelvis delfin och späckhuggare.

dinosaurier, skräcködlor, jätteödlor, Dinosauria [-sa^u-], utdöd överordning kräldjur i underklassen arkosaurier (inom gruppen Diapsida).

käkar, hos ryggradsdjur delar av ansiktsskelettet som begränsar munhålan och där tänderna sitter.

käkiglar, Gnathobdellida , ordning iglar som i Sverige omfattar två arter, medicinsk blodigel och hästigel.

käkfjärilar, Micropterigidae , familj fjärilar som är utbredd i tempererade trakter på norra och södra halvklotet och omfattar ca 100 arter, varav fem i Sverige (alla i släktet Micropterix).