käpp, under 1600-talet en lång spatserstav med knopp upptill, använd av både herrar och damer som ett attribut med vars hjälp de förde sig.

käppi (tyska Käppi, egentligen schweizisk diminutivform av Kappe ’mössa’, se vidare kappa), keppi, kepi (franska képi), ursprungligen schweizisk huvudbonad: en låg skärmmössa med styv, uppåt och snett framåt avsmalnande kulle.

käpp subst. ~en ~ar ORDLED: käpp-en

käpphäst, traditionell leksak med anor från medeltiden, vanligtvis ett snidat hästhuvud med tömmar och en kropp av en trästav, ibland med hjul.

käppinstrument, musikinstrument i utförande som promenadkäpp eller herde­stav.

käppyxa, annan benämning på bergsmansyxa.

Käpplingen, Käpplingeholmen, det medeltida namnet på nuvarande Blasieholmen i Stockholm.

Käpplingemorden, ett våldsdåd i Stockholm 1389 (eller 1392), skildrat i en handskrift från 1400-talets början.

käpp`krycka subst. ~n käppkryckor ORDLED: käpp--kryck-an

käpp`häst subst. ~en ~ar ORDLED: käpp--häst-en