lösningsmedel, sammanfattande benämning på ämnen som kan lösa andra ämnen.

lösning, en homogen, fast, flytande eller gasformig fas som innehåller två eller flera komponenter.

löslighet, term i kemin.

lösdrivare, den som – enligt en formulering i 1885 års lösdrivarelag – ”stryker omkring utan att söka ärligen försörja sig och tillika förer ett sådant levnadssätt att våda därav uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet”.

lösningsentalpi, den värmemängd som måste tillföras när ett ämne vid konstant temperatur och tryck löses i ett lösningsmedel.

löss, Anoplura, underordning i insektsordningen djurlöss, ibland räknad som ordning.

lössjord är en jordart.

löslighetsprodukt, jämviktskonstanten, K _sol, för jämvikten mellan ett salt i fast form och en mättad lösning av detta (i de flesta fall en vattenlösning).

lös egendom, egendom som inte är fast egendom och för vilken särskilda rättsregler gäller.

lös ammunition, ammunition där den skarpa patronens metallkula ersatts med en kula av trä eller plast.