majestät, term för en härskares värdighet.

Kunglig Majestät, Kungl. Maj:t, K.M:t, under 1809 års regeringsform (1809–1974) benämning på de statsorgan som beslöt i kungens namn, med eller utan dennes personliga medverkan.

majestä´t subst. ~et, plur. ~ el. ~er ORDLED: majestät-et

katolskt majestät, hederstitel använd sedan tidig medeltid men formellt tillerkänd Ferdinand  II av Aragonien och Isabella I av Kastilien av påven Alexander  VI (1492–1503) p.g.a deras insatser för kyrkans sak.

apostoliskt majestät, titel förlänad av påvemakten till Maria Theresia och hennes efterträdare som ungerska monarker 1758.

Kunglig Majestäts kansli, till och med 1974 sammanfattande benämning på Statsrådsberedningen, departementen, Justitiekanslern och Riksåklagaren; även den 1972 indragna Nedre justitierevisionen räknades dit.

majestätsförbrytelse, förgripelse i ord eller gärning mot kungens eller regentens person.

häxprocesser, processer mot personer som ansågs bedriva trolldom.

majestä´tisk adj. ~t ORDLED: majestät-isk

majestä`tsförbrytelse subst. ~n ~r ORDLED: majestäts--för-bryt-els-en