mä`ta verb mätte mätt, pres. mäter ORDLED: mät-er SUBST.: mätande (till 1--3), mätning (till 1--3)

mätare, Geometridae, familj fjärilar som har världsvid utbredning och omfattar ca 26 000 arter, varav 325 i Sverige.

mätare, person eller apparat som mäter. Vanligen används ordet som kortform för elmätare.

mätartavla, vanlig benämning på elcentral med elmätare.

biologisk mångfald är hur stor variation eller hur många olika av något det finns i naturen.

osmos, transport av lösningsmedel mellan två faser med olika koncentration av upplösta ämnen och där faserna är åtskilda av ett membran som endast släpper genom lösningsmedlets molekyler.

isländska, språk som tillsammans med norska och färöiska bildar den västliga grenen av de nordiska språken.

validitet, den utsträckning i vilken ett mätinstrument mäter det som man avser att mäta.

energi, förmågan hos ett fysiskt system att utföra arbete.

fjärilar är insekter som finns nästan överallt på jorden.