målsägande kallas den som har blivit utsatt för ett brott och som har anmält det till polisen.

målsägandebiträde, förordnas av domstol vid förundersökning och rättegång i mål som rör grövre sexuella övergrepp och andra mål där det kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde, t.ex. vid grövre brott med inslag av våld eller annan integritetskränkning.

må`lsägande subst. ~n, plur. ~ ORDLED: måls--äg-and-en

målsägare, detsamma som målsägande.

tilltalad, i brottmålsprocessen benämning på den misstänkte gärningsmannen efter det att åtal väckts i domstol.

åtal, talan i brottmål om ansvar för brott.

plädering är den avslutande delen av en rättegång.

vittne, inom processrätten person som utan att vara part används som kunskapskälla för att i rättegång utreda det händelseförlopp som är av betydelse i målet.

fredlös, fågelfri, biltog, i äldre tid den person som på grund av begånget brott, oftast dråp, var utstött från rättssamhället och såsom sådan rättslös.

förolämpning, ärekränkningsbrott som begås av den som smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning (verbalinjurier) eller annat skymfligt beteende (formalinjurier och realinjurier) riktade mot den berörde.