ne`dvärdera verb ~de ~t el. ne`rvärdera ~de ~t ORDLED: ned--värd-er-ar, ner--värd-er-ar SUBST.: nedvärderande, nedvärdering, nervärderande, nervärdering

konventionell, traditionell, inte nyskapande (ofta med nedvärderande betydelse).

Dickens, Charles, född 7 februari 1812, död 9 juni 1870, brittisk författare.

etnocentrism, benägenhet eller tendens att se sin egen kultur som central samt att bedöma eller tolka andra kulturer med utgångspunkt i premisser och värdesystem formade i det egna kultursystemet.

härskarteknik, sätt att hävda sin egen maktställning genom att förringa en individ eller en grupp.

uigurer, centralasiatiskt turkfolk, under 1800- och 1900-talen även benämnda östturkar.

sexuella trakasserier, handling eller uppträdande av sexuell natur som kränker en annan persons värdighet.

kvantitetsteorin, central nationalekonomisk teori för sambandet mellan penningmängd och prisnivå eller produktionsvolym.

feminisering, kvantitativ ökning av andelen kvinnor inom ett verksamhetsområde eller en äldre nedvärderande benämning på en karaktärsmässig förändring hos män.

etnisk stereotyp, skapandet och användandet av standardiserade och förenklade föreställningar om en etnisk grupp och dess kultur.