näthinna, retina , den tunna genomskinliga hinna som kläder ut insidan av ögat från strålkroppen till synnerven.

nä`thinna subst. ~n näthinnor ORDLED: nät--hinn-an

öga, hos djur (inklusive människan) ett organ som förmedlar synintryck.

apor, allmänspråklig benämning på flertalet arter i parvordningarna brednäsapor och smalnäsapor bland de högre primaterna, med undantag av människor och förmänniskor.

synsinne, syn, förmåga att uppfatta ljus, dvs. elektromagnetiska svängningar i våglängdsområdet 300–800 nm (ultraviolett–infrarött).

tappar, ljuskänsliga sinnesceller i ögats näthinna vilka ger synintryck vid god belysning.

glia, neuroglia, stödjevävnad bestående av gliaceller i hjärna, ryggmärg och ögats näthinna.

optik, vetenskap, teknik och instrument som rör seendet och ljuset, dvs. alstring, utbredning och detektering av elektromagnetisk strålning i det för det mänskliga ögat synliga spektralområdet (våglängder 0,4–0,7 μm), men även i det ultravioletta (ned till nm) och infraröda (upp till mm) spektralområdet.

melatonin, ett hormon, en amin som bildas från serotonin, huvudsakligen i tallkottkörteln, och avges till blodet.

färgblindhet, defekt färgseende, dvs. bristande förmåga att urskilja olika färgnyanser.