o`böjlig adj. ~t ORDLED: o--böj-lig

ordklass, grupp av ord med likartade morfologiska och syntaktiska egenskaper.

adverb, ordklass använd framför allt som adverbial.

interjektion, klass av oböjliga ord, normalt använda som syntaktiskt självständiga yttranden.

Atropos, i grekisk myt en av de tre ödesgudinnorna, moirerna.

preposition, oböjligt formord som konstrueras med en efterföljande rektion (t.ex. en nominalfras eller en nominal bisats): Jag tänker på min bror; jag tänker på att det regnar; vi gick ut trots regnet; vi gick ut trots att det regnade.

rigiditet, stelhet i en led vid passiva rörelser.

partikel, vag språkvetenskaplig term för oböjligt småord.

ido, konstgjort språk, tillkommet delvis efter förslag till förbättringar av esperanto, framförda av esperantos skapare Lazar Zamenhof.

Benedictus XVI, Benedikt XVI, egentligen Joseph Ratzinger, 1927–2022, tysk romersk-katolsk teolog, påve 2005–13.