olägenhet, inom skadeståndsrätten en benämning på en speciell typ av ideell skada med ekonomiska inslag.

sanitär olägenhet, numera olägenhet för människors hälsa och miljön, störning som innebär någon form av risk för en enskild persons hälsa eller för miljön.

o`lägenhet subst. ~en ~er ORDLED: o--läg-en-het-en

Locke, John, född 29 augusti 1632, död 28 oktober 1704, engelsk filosof och politisk tänkare vars idéer fått avgörande betydelse både för empirismen i filosofin och liberalismen i politiken.

diskriminering, särbehandling (av individer eller grupper) vilken innebär ett avsteg från principen att lika fall skall behandlas lika.

födelsekontroll, antikonception, metoder för att förhindra befruktning (konception) vid samlag.

Förvandlingen, novell av den tjeckiske (tyskspråkige) författaren Franz Kafka, först publicerad i den litterära tidskriften Weisse Blätter i oktober 1915.

bekämpningsmedel, medel för bekämpning av mikroorganismer, växter eller djur som orsakar skada eller olägenhet, t.ex. bakterier, ogräs, skadeinsekter och skadegörare som råttor och möss.

miljöbalken, MB, lagstiftning som utfärdades i juni 1998 och som trädde i kraft 1 januari 1999.

arrende, upplåtelse av jord till nyttjande mot ersättning.