plädering är den avslutande delen av en rättegång.

pläde´ring subst. ~en ~ar ORDLED: pläd-er-ing-en

Göring, Hermann, född 12 januari 1893, död 15 oktober 1946, tysk militär och politiker (nazist).

nittiotalet, dvs. 1890-talet, en av de decenniebeteckningar som länge har fått strukturera kronologin i svensk litteratur.

slutplädering, detsamma som plädering.

Wilde, Oscar, född 16 oktober 1854, död 30 november 1900, brittisk (irländsk) författare.

huvudförhandling, inom processrätten benämning på den avslutande samlade förhandlingen mellan parterna inför domstolen.

khazarer, chazarer, även kazarer, etniskt heterogen folkgrupp vars rike, det khazariska khaganatet, från slutet av 600-talet fram till 900-talet var en av östra Europas ledande statsbildningar.

Muhammad (ursprungligen Walcott), Louis Farrakhan, född 1933, amerikansk svart nationalist, sedan 1977 religiös ledare för Black Muslim-rörelsen.

muntlighetsprincipen, en av de bärande principerna i den processordning som infördes med den svenska rättegångsbalken 1948.