1. pläga

    plä`ga verb ~de ~t ORDLED: pläg-ar SUBST.: plägande (till 2), plägning (till 2); plägnad (till 2)
    Svensk ordbok

  2. välplägad

    vä`lplägad adj. välplägat ORDLED: väl--pläg-ad
    Svensk ordbok

  3. plägsed

    plä`gsed subst. ~en ~er ORDLED: pläg--sed-en
    Svensk ordbok

  4. förplägning

    förplä´gning subst. ~en ORDLED: för-pläg-ning-en
    Svensk ordbok

  5. förpläga

    förplä´ga verb ~de ~t ORDLED: för-pläg-ar SUBST.: förplägande, förplägning
    Svensk ordbok

  6. rådplägning

    rå`dplägning subst. ~en ~ar ORDLED: råd--pläg-ning-en
    Svensk ordbok

  7. rådpläga

    rå`dpläga verb ~de ~t ORDLED: råd--pläg-ar SUBST.: rådplägande, rådplägning
    Svensk ordbok

  8. förplägnad

    förplä´gnad subst. ~en ORDLED: för-pläg-nad-en
    Svensk ordbok

  9. bruka

    bru`ka verb ~de ~t ORDLED: bruk-ar SUBST.: brukande (till 1), brukning (till 1); bruk
    Svensk ordbok

  10. plikt

    plikt subst. ~en ~er ORDLED: plikt-en
    Svensk ordbok