på`visa verb ~de ~t ORDLED: på--vis-ar SUBST.: påvisande, påvisning

indikator, substans som används för att påvisa förekomsten av ett visst ämne.

vitaminer, organiska föreningar som djur inklusive människa behöver och som måste tillföras genom födan eftersom de inte i tillräcklig mängd, eller inte alls, kan bildas i kroppen.

mitokondrie, organell (celldel) i alla eukaryota (kärnförsedda) celler som kan andas aerobt (det vill säga med hjälp av syrgas).

syror, inom kemin ämnen som kan avge protoner, H ⁺.

elektromagnetisk strålning, strålningsfenomen i vilket energi överförs som en vågrörelse av elektriska och magnetiska fält ( elektromagnetiska vågor).

ungdomsspråk, sammanfattande benämning på det samtalsspråk som används av ungdomar i tonåren, framför allt i samtal med jämnåriga.

stamcell, omogen cell som genom delningar ger upphov till mer mogna (mer differentierade) celler samt till fler stamceller, så att antalet stamceller i organismen bibehålls.

ädelgaser, de vid rumstemperatur gasformiga grundämnena i periodiska systemets grupp 18: helium, neon, argon, krypton, xenon och radon, se tabell.

titreranalys, kemisk analys som utförs genom titrering och som innebär att den okända mängden av ett ämne bestäms genom fullständig reaktion med ett annat ämne.