rätt`esnöre subst. ~t ~n ORDLED: rätte--snör-et

norm, det ”normala” eller godtagna beteendet i t.ex. en social grupp; konvention, praxis.

Koranen, arabiska al-Qurūān, muslimernas heliga bok som enligt traditionen givits till Muhammed av ängeln Jibril (Gabriel).

svenska, nationalspråk i Sverige och modersmål för flertalet svenska medborgare.

kanon, regel(samling), text(er) eller dokument som anses normerande; inom litteraturvetenskapen, i anslutning till det teologiska bruket, de verk som av forskningen tillskrivs en viss författare.

anomi, samhälleligt tillstånd av regellöshet eller normlöshet.

regel, som kyrkohistorisk term föreskrifter som reglerar livet i ett kloster eller en religiös orden.

reglering, i tekniska sammanhang manuell eller automatisk styrning av t.ex. naturliga förlopp eller tekniska processer.

Balfourdeklarationen, deklaration 1917 som innebar att den brittiska regeringen såg ”med gillande på upprättandet av ett nationellt hem i Palestina för det judiska folket”.

norm, handlingsregel, påbud om hur man bör handla eller om hur något bör vara beskaffat eller organiserat.